Dag 2 ska bönorna kokas. Och grytan ska puttra ett par timmar täckt i torrt vitt vin, efter det att magert fläsk och ett par vitlökar har fått fräsa lätt i den tjockbottnade grytan. De kokta vita bönorna sätter man till 5 minuter på slutet. Smaka av. Täckes till slut med persilja. Till detta serveras en sallad och i vårt fall några mandelpotatisar kokta med skal och allt för att ge lite rustik känsla.

Till detta dricker vi ett glas Crémant d’Alsace som ju görs på traditionellt sätt. Huvudrätten kommer till i nästa postning.

” Vid ett tillfälle tas vi emot av det tidigare radarparet Fredrik Andersson, kock, och Björn Vasseur, sommelier. När Mistral i Gamla stan stängde gick de skilda vägar. Det visar sig att återföreningen är tillfällig, Björn Vasseur har hoppat in som vikarie en månad.
Även om detta skänker ett visst nostalgiskt skimmer åt besöket är det ett faktum att Mistral aldrig har legat mer rätt i tiden än nu. Modeordet för dagen inom gastronomin är terroir, ett begrepp som lånats från vinvärlden. Det betyder smak av växtplatsen.
På svensk mark har Mistral varit en före­gångare i den här genren. Fredrik Andersson kan som få lyfta fram de mest fantastiska smaker ur grönsaker och rot­frukter. När köksmästaren själv serverar en rätt med vintergrönsaker presenteras den som ”en hyllning till våra leverantör­er”, den nya tidens hjältar.…

Fredrik Andersson leker gärna med ­elden. Vi serveras svedd lök, brända tomater och päron inlagda i höstas och grillade när de kommer på tallriken med fårköttet. Andra tillbehör till fåret, tre år gammalt vid slakt får vi veta, är selleri, vitlök från i somras och kaffebönor som man ska knapra i sig.
Vinerna är ekologiska eller till och med biodynamiska. En kväll serveras bara viner från Nicolas Joly, en fransk vinodlare från Loiredalen som är en pionjär inom biodynamiska viner. Han produ­cerar bara tre viner, alla gjorda på 100 procent chenin blanc.
Mottagandet och servicen harmonierar med den sparsmakade miljön. Fredrik ­Anderssons mamma har virkat underläggen på borden. Bara en så’n sak.
Mistral är föga insmickrande, snarare excentriskt. Men är inte det den kanske främsta förtjänsten med dagens utveck­lade krogscen, att det finns något för alla smaker och inriktningar?”

Sedan en vecka har jag gått med i Viktväktarna i deras nätversion. Har faktiskt tappat över 2 kilo på första veckan. Målet är att komma under 90 pannor. Deras idé är ganska enkel: man ska stoppa i sig färre kalorier än vad man gör av med. Jag tror att metoden egentligen gör detsamma. Det handlar om att fokusera på vad man stoppar i munnen. Och som sagt så här långt verkar det funka.

Våfflor har ju säsong så här års. Och det är inget för en viktväktare egentligen. Men jag gjorde ändå våfflor till dagens lunch. Men inte vilka våfflor som helst. Jag blandade i en näve finhackad babyspenat i smeten. Till dessa våfflor serverades en västerbottencreme och sikrom. Västerbottencreme består av riven västerbotten och lika delar gräddfil. Till detta en sallad och hembubblat vatten. Allt kostar 12 viktväktarpoäng – jag har 42 att förbruka per dag. Det blev lite dyrare eftersom jag hade en avokado i salladen. Bilden blev lite läskig i färgerna. Tallriken är inte riktigt så rosa som på bilden. Hursomhelst, detta var en höjdare som kan rekommenderas.

Galet med dyra grillar
Prylhysterin kring grillande vet ingen gräns. Många herrar kan utan vidare tänka sig att spendera mer pengar på en utegrill än vad de lägger på spisen i köket. Det tycker jag är ren galenskap bland annat med tanke på att denna pryl sannolikt får stå oanvänd nio av årets månader och dessutom riskera att utsättas för regn och snö om den har lite otur.

Rejäl grill utan konstigheter
Jag har äntligen hittat en grill som är precis lagom i alla avseenden. Dessutom ger den en helt fantastisk glöd att grilla på trots att den kostar under tusenlappen. Självklart saknar den alla fjolliga knappar, sidoplattor och lock. Jag gillar inte heller gasolgrillar för klimatets skull. Bra med min grill är att den är rejält tilltagen. Det är egentligen två grillar i en. När vi bara är familjen så tänder jag bara den ena halvan och den andra halvan fungerar som värmeplatta. Med gäster på besök behöver man mer grilllyta.

Att tända en grill
På frågan om man ska använda briketter eller grillkol är svaret: både ock. Jag kör med grillkol i botten som jag täcker med ett tunt lager briketter då får man det bästa av båda. Eltändare är en favorit när det finns ström.

Grillspett
När man lagar grillspett ska man tänka på att inte blanda olika råvaror på samma spett. Det funkar inte eftersom de sannolikt har olika tillagningstid. Jag kör alltid samma råvara på ett spett. I detta fall oxfilé, biff och min favoritkorv (nürnbergkorv).

Restaurang Vox har satsat stort på att vara delaktig i utvecklingen av det nordiska köket. Först serverades några obeställda smårätter:

Förrätten:
CATFISH CHEEK & WALNUT:
_{LIGHTLY SALTED CATFISH CHEEK WITH SUNCHOKES, BEETROOT, CELERY AND WALNUT POWDER}

Huvudrätt:
LAMB & ORGANIC BARLEY:
_{FILLET AND SHANK OF LAMB WITH BEETS AND ORGANICALLY GROWN BARLEY FROM EYMUNDUR IN VALLANES, EWE’S CHEESE, ONIONS AND WATERCRESS}

Till detta drack jag ett par glas av Frankhof Kellerei, Hochenheimer Daubhaus, Riesling Kabinett 2007, en ganska fet Riesling. Jag hade alldeles utmärkt service hela kvällen av en av Islands mest kända sommelier. En liten oro var att jag inte hade kollat den isländska valutan ordentligt och när alla rätter kostade ett antal tusen isländska kronor så blev jag lite undrande om mitt lite ödsliga VISA-konto skulle räcka till. Det visade sig senare att 1000 isländska kronor motsvarar 60 svenska så jag kunde betala utan problem. Men det som irriterade mig var att den andre gästen i restaurangen fick så mycket mer uppmärksamhet än vad jag fick. När hans rätter skulle serveras kom en eller flera kockar ut och pratade och hällde upp såser och var allmänt trevliga. De gjorde de inte med mig. Jag blev lite sur.  Förklaringen fick jag på konferensens första dag. Gästen som fick så mycket uppmärksamhet på restaurangen var också en av talarna på konferensen. Det visade sig vara Peter Kreiner som är VD för restaurang Noma i Köpenhamn. Att Noma nyligen blev utnämd till världens bästa restaurang var ju ett mycket rimligt skäl att uppvakta denna gäst lite ytterligare. En helt rättvis orättvisa insåg jag.

Till huvudrätt blev de fjärilsskivor av den KRAV-märkta regnbågslaxen från Lilla Norrland. Den är odlad vid Jävrebodarna, Piteå. En enkel sås av hollandaisetyp med chili och en kokt potatis. Till det drack vi faktiskt ett glas champagne. Det är ju inte varje dag som AIK går upp i Elitserien.